Kaisas Reselogg

Nu lyckades jag, det var inte lite komplicerat ska jag saga er och det tar evigheter att ladda upp bilder sa det far bli bara nagra stycken. De gar att forstora om ni klickar pa dem. Vissa ar fran Panama City, vissa fran Bocas del Toro och nagra fran Cahuita, dar jag ar nu.

I skrivande stund ar det mulet har, har regnat hart hela natten men nu ar det uppehall. Annars har det varit mycket battre vader har an i Bocas del Toro. Vi kom hit i sondags, forst med bat till fastlandet sedan taxi till gransen till Costa Rica som var en bro (se bild) och sen en 2,5h bussresa till Cahuita. Inte sa farligt faktiskt. Man ar ju van att aka mordarbussen fran Umea till Stockholm pa tio timmar sa...
Cahuita ar en jattefin liten stad, ratt sa somnig for tillfallet eftersom det ar lagsasong. Det marks overallt, pa hostellet dar vi bor ar det typ vi och tre andra rum som ar upptagna och det hostellet ar ratt stort. Det som ar bra med lagsasong ar att det ar billigare i allmanhet, aven om jag ar lite sur over att det ar sa mycket dyrare har an i Panama. Costa Rica ar tydligen det dyraste landet i hela centralamerika. Nar vi gatt ut och atit har det i allmanhet med dryck till kostat minst 5000 colones vilket ar typ 10 USD=80-90 kr? Det ar ju typ som i Sverige!
Men det ska sagas att de har oerhort god mat har, har inte atit sa gott pa hela resan hittills. Farsk fisk varje dag, val tillagat, mysig atmosfar och trevlig service.
Cahuitafolket bestar mestadels av den svarta populationen i Costa Rica som med fordel alskar sin reggae.
Efter att ha hort "Best of Bob Marley" ungefar 3000xupphojt i evigheten pa alla restauranger/cafeer/utestallen/affarer etc etc bade har och i Bocas borjar man sa smaningom langta efter nagot som inte nodvandigtvis gar i baktakt. 
Vi har lart kanna en kille som ar servitor pa ett av vara alsklingsrestauranger sa igar drog jag, sofie och han och en brittisk kille som volontarjobbar har i Cahuita till en lokal bar. Det var bara vi+engelsmannen som var gringos, resten var lokalbefolkning. Dar kunde man fa dricka ol for 500 colones =1 dollar och kolla pa mexicanska sapor pa storbildstv. 
Jonathan, servitoren som vi lart kanna, larde oss att spela Domino ocksa. 
ALLA gor verkligen det har, man ser en massa rastafariman sitta i skuggan och bara slappa och spela Domino overallt.
Det var svarare an vad det sag ut och man var tvungen att ha koll pa vad alla la pa bordet hela tiden och rakna efter det vad de hade for brickor osv osv. Jag vann i alla fall en gang efter lite tips fran Jonathan.

Det vi hunnit gora ar egentligen en heldag pa stranden, dar jag smorde in mig med spf 30 men trots det brande mig ganska rejalt (se bildbevis, ta en closer look pa axlarna liksom..) men jag ar ju van, ar man redhead sa ar man. Det jag hoppas nu ar ju att det inte ska fjalla utan istallet overga i bruunt!=fat chance.

Sen har vi tagit det vaaaldigt lugnt, druckit bars och atit gott och igar var vi pa horseback riding. Helt fantastiskt, en av de haftigaste grejerna jag gjort i hela mitt liv. Vi red langs en strand som heter Playa Negra och in i "djungeln" dar sofie sag en svart slemmig stor (och antagligen giftig) orm pa marken. Som tur var la inte de somniga hastarna marke till denna, da hade det garanterat blivit liv i luckan. Sofie trodde forst ormen var en ihoprullad svart plastpase,hahaha!
Min hast var valdigt speciell, men trots mina ringa kunskaper i ridandets adla konst gick det riktigt bra. Vagade till och med galoppera, och galoppera - det kunde min hast. Det var egentligen meningen att hon skulçle ga sist hela tiden for att hon enligt uppgift "inte gillade att ha andra hastar bakom" sig och da borjade sparkas, men nar det var dags  for galopp sprang hon om typ ALLA. helt loco! jag holl i mig for glatta livet och mina solbrillor sag dagens sista ljus, men det var det VAL VART. vilken adrenalinkick! Fatta hur idylliskt det ar att galoppera pa en strand i solnedgangen, verkligen hollywoodstandard pa det ma jag saga.

Nasta plan vi har efter Cahuita ar att aka till den narbelagna staden Porto Vieho, som tydligen ska vara Costa Ricas "partycentral" vilket naturligtvis  inte ar vad vi ar ute efter ;-) Na men det ar lite storre och jag har hort ryktas om en man som spelar spansk gitarr pa en stalle vid havet dar varje fredag som jag kanner att jag bara maste se.

Sen var sofie och jag lite sugna pa att aka ut till en nationalpark i norra Costa rica som enligt uppgift ska vara den regnigaste av regnskogar,haha. Men dar har man chans att se mycket spannande natur, och havsskoldpaddor om man har tur.

Nu ar min tid pa internetcafet nastan slut, all tid gick at att lagga upp bilderna...suck.
Men hoppas ni alla har det bra dar hemma, jag lever i alla fall loppan och har lite ont i min rumpa efter gardagens hasttur, som jag skrev tidigare.
Puss och kram till er alla