Kaisas Reselogg

Hej kara lasare,
detta blir nog en av mina sista rapporter fran min resa till centralamerika.
Sitter nu pa flygplatsen i mexico city vid ett fasligt dyrt internet (30 min for 4 dollar,huu!) sa har kommer en snabbt forfattad lagesrapport.
Jag ar alltsa pa vag hem. Det kanns val sadar, som ni kanske kan gissa. Mitt flyg till amsterdam avgar om ca 5 timmar och jag ar inte allt for ivrig pa att sitta har och vanta. I ovrigt har det gatt bra. Efter lite snurrande runt insag jag att jag var tvungen att ga ut genom tullen for att checka in pa nytt och har ar jag alltsa.

Senast jag skrev var jag i San Jose pa vag till Fortuna. Att resa sjalv dit var ett av de basta besluten jag tagit nagonsin.
Jag hade sa himla kul!!! Trots trasslet med privata transportmedlet gick det helt bra att ta lokalbussen. Nar vi gick pa sa fick alla som sag ut som gringos en broschyr om "busssakerhet" dar det stod att bussturen San Jose- Fortuna var extremt utsatt for stolder och att man skulle ha koll pa sitt handbagage hela tiden. Sa jag var lite nojig i borjan, satt med vaskan i knat och kande att det nog inte var nagon bra ide att nicka till. Men sen lugnade jag ner mig. Man behover inte stressa upp sig for att vara forsiktig och ha ogonen med sig.

Bussresan till Fortuna var liksom bussresan till San Jose helt fantastiskt vacker. Hade jag haft ett minneskort pa kameran med obegransad plats hade jag sakert tagit tusen bilder pa allt fint och intressant. Det var en riktig san har mjolkbuss eller vad man ska saga. Stannade ungefar var femte minut och slappte av och tog pa nytt folk. Vid ett tillfalle var det sa manga i bussen att jag knappt fattade hur motorn orkade i alla uppforsbackar. For det var mycket upp och ner, Fortuna ligger liksom i en kil mellan mycket regnskog och dylikt.

Nar jag kom fram checkade jag in pa ett backpackers hostel som jag hort skulle vara "fyrstjarnigt" haha, och fick till raga pa allt sista badden de hade pa hela hostelet! hurra! Dar fanns pool och obegransad anvandning av internet och helt ok och frascha dorms.
I borjan kandes det valdigt underligt att resa sjalv. Man kanner sig latt efterhangsen nar man traffar nagra och har lite trakigt och vill inget hellre an att bara fa umgas med nagon. Men den kanslan gick over efter ett tag. Jag insag att mycket med att resa ensam och hitta sallskap ar att befinna sig pa ratt plats vid ratt tillfalle och var oppen for konversation med vem som helst. Sa jag traffade en hel del folk jag hangde med, valdigt manga av dem amerikaner.
Verkar som om Costa Rica for unga amerikaner ar vad thailand ar for unga svenskar. Poppis alltsa.

Min enda heldag i Fortuna satsade jag helhjartat pa att se sa mycket som mojligt och bokade tva tours. Den forsta pa morgonen var en hastritt (igen!) till ett vattenfall. Jag fick saklart (igen!) den tokigaste hasten som hette Penguina (=pingvinen,antar jag) och som var liten men tuff. Lite av en uppstickare eller rebell som ville visa alla de stora hastarna vad den gick for vilket for mig innebar en hel del galopp och trav i gyttjig och stenig uppforsbacke och genom vattendrag och tat regnskog. Sa otroligt vackert, man kunde knappt forsta att man var just dar och da och pa en hast. Det gick helt bra att manovrera ocksa. Kanske larde jag mig lite fran senast. Forst var det bara jag och en amerikansk kille som red men senare motte vi upp ett amerikanskt aldre par och ett franskt par som hade ridit i forvag. Vi klev av hastarna och vandrade genom annu mera regnskog, vackra hangbroar och trappor till Fortunas storsta vattenfall. Helt otroligt, jag ska lagga upp bilderna nar jag kommer hem! Sa vi badade lite i vattenfallet och det var kallt och valdigt stromt.
Efter vattenfallet red vi en stund till tills vi kom till en liten "indianby" eller vad man ska kalla det. Det var egentligen ingen by utan snarare en demonstration av en stam av urbefolkning (indianer) i omradet som byggt upp nagra hyddor enligt gammal tradition,hade bastklader pa sig och salde konst och hantverk som manniskor fran deras stam gjort. En man berattade lite om stammen och sa fick man kopa nat om man ville. Det var val kanske inte riktigt vad jag tankt mig, men det var anda en liten forsmak pa vilken kulturell skatt det finns i det har omradet med inte minst indianernas historia.
Laste ju en del om inca och aztecerna och mayaindianerna nar jag pluggade etnoastronomi for ett ar sen. Om hur de matte tid och sa. Sa himla monumentalt annorlunda livsstil och syn pa universum.

naval nog om det. Efter ritten gick jag och amerikanen och kakade lunch och hade ett trevligt samtal. Har traffat sa himla mycket bra folk pa den har resan. Han var en advokat fran staterna som hade forlorat jobbet och som nu reste under de manader han fortfarande fick sin avgangsvederlag eller vad man ska kalla det. Valdigt trevlig i alla fall. Och valdigt fotbollsintresserad. Nar jag sa att jag hette Andersson i efternamn sa sa han direkt "som kenneth andersson" haha!

Senare pa dagen akte jag pa nasta tour som var en tur runt i skogen som omger vulkanen Arenal, som ar Fortunas storsta dragplaster. Men eftersom det ar regnsasong och annars ocksa valdigt osakert om man far se nagon lava sa var ju chansen att se nat av vulkanen ganska liten, som jag namnde i forra inlagget. Men det var val vart att gora touren anda: Vi hade en jatteduktig och kunnit (och rolig) guide som tog oss runt i skogen och berattade en massor om naturen som omger vulkanen. Vi sag flera Tucaner, otroligt haftiga faglar som jag tror ar Costa Ricas national fagel, valdigt speciellt utseende (kolla upp pa google om ni vill) och en orkide som bara blommade en gang per ar. Nar det var dags att aka till utkikspunkten for att se lava borjade det saklart att regna sa vi stod alla dar langs vagkanten och kollade pa en tall istallet (eller det sag ut som att vi kollade pa en tall som stod mitt framfor oss for vulkanen kunde man ju knappast se)
Efter det bar det av till Hotsprings som ocksa ar en poppis turistattraktion i Fortuna. Men det var nagot av en downer, tyckte jag. De hade typ 15 "hot springs" (jag skulle kalla det pooler snarare), vissa av dem naturligt uppvarmda av vulkanen med olika temperaturer. Men de hade verkligen satsat pa lyxturism pa det dar stallet. Det var dyrt att kopa mat eller dricka (en ol for 5 USD liksom!) och jag var jattehungrig och hade inte tillrackligt med pengar med mig (som vanligt)
Sa jag och tva amerikanska tjejer jag traffat beslutade oss for att inte vanta pa var transport utan ta oss darifran for egen maskin. Vi gick langs med vagen dar och det kandes lite dumt med tanke pa alla bilar. Men det var vackert, fireflies (vad heter det pa svenska, inte lysmaskar utan de som flyger? eldflugor! eldflugor!) overallt som glittrade till. till slut kom en taxi forbi och vi insag att vi underskattat avstandet in till stan.

Pa kvallen festade jag loss med nagra svenskar, nagra danskar och en australiensare som var ganska lajban.
Dagen darpa tog jag efter lite om och men mig till San Jose igen och motte upp brudarna dar.
Jag ar lite ledsen att jag inte fick mer tid i San Jose. Alla snackar skit om san jose och sager att det ar en trakig stad man aldrig stannar i men jag fick bra vibbar. Fick gora lite shopping var sista dag och hittade ett jattefint diadem med dansande folklorekladda folk pa,haha!

Nu ar min tid snart slut och jag maste spara detta inlagg innan det forsvinner.
Snart ses vi igen. Wish me luck pa 10 timmarsflyget till Amsterdam.
Adios!

Det regnar i San José. Det ser ut som nar tusen smafiskar nappar pa poolen utanfor fonstret.
Ratt meningslost med en pool pa ett hostel i en stad dar det i genomsnitt ar 20 grader?

Nu star jag infor det forsta riktiga irritationsmomentet pa min resa. Och egentligen ar inte ens det sa farligt: Jag skulle tagit en "private shuttle" till La Fortuna i morse kl.8. Jag var klar och minibussen kom och betalt hade jag gjort igar kvall, det sades att det skulle ga fortare att aka med en san buss sa jag tankte what the hell. Men da skulle tydligen chaufforen fran bussforetaget ha det jag hade betalt direkt nu pa morgonen. Och eftersom pengarna tydligen var inlasta pa managerns kontor(???) sa var det inte mojligt for receptionisten att ge honom pengarna.  So cash no game, menade sakert chaufforen. Hon i receptionen sa att de aldrig brukar begara pengarna direkt utan att de kommer och hamtar dem senare pa eftermiddagen men tydligen inte sa den har gangen.
Sa receptionisten ringer ett annat bussbolag, men de kunde kora mig forst kl. 14.00 och jag hade ju tankt GORA grejer idag i La Fortuna. Da sa hon att jag kunde fa pengarna tillbaka (35 USD) och ta lokalbussen istallet vid 11.30 som kostar typ 7 USD och enligt henne tar ungafar lika lang tid (sic!). Det gor dock att jag fortfarande maste vanta har i ytterligare tva timmar och kommer inte fram till Fortuna i tid att gora nagot speciellt = SUCK. Men jag tar nog lokalbussen i alla fall och sparar lite likvider. Just nu regnar det som sagt i San Jose men slutar det snart gar jag kanske och postar nagra vykort.
Sa bra att posta vykort typ 4 dagar innan man aker hem,haha.

Nu vet jag i alla fall ungefar vad jag ska gora dessa dagar. Forst tanker jag ta mig till Fortuna (forsoka) och bo dar en natt. Vulkanen gar tydligen att utesluta, man kan knappt se den den har tiden pa aret och speciellt inte om det ar mulet och regnar. Hursomhelst sa aker man anda inte upp pa vulkanen, den ar for aktiv for det utan man gar runt den, vilket later SADAR. Horde om nagon kvallshike i ett naturreservat som hette "barnens skog" som lat kul men det kanske ar med for kort varsel. Imorrn gar jag iaf upp tidigt och aker och kollar pa Hot Springs och forhoppningsvis badar lite i nan av dem,hehe.
Sen samma dag aker jag en jeep-boat-jeep till Monteverde och provar kanske Canopy eller nagon regnskogstur eller ngt liknande pa torsdagsformiddagen och aker en lokalbuss hem till San Jose pa torsdagen vid 14.30 och moter upp brudarna. Det later som en plan i alla fall. Om inte det blir nagot av nanting sa tanker jag softa och ga i kyrkor. Bikta mig,haha. Basta!

Resan fran Porto Viejo till San Jose igar var helt otrolig, sag de beromda "cloudforrest" och tat regnskog torna sig at alla hall. Och vilken stigning det var pa slutet! En timme sakert sniglade sig bussen bara brant uppfor. San Jose ligger valdigt hogt, vet inte hur manga meter over havet, men det ar darfor det ar mycket kyligare har.
Sofie hade fatt sig en chock nar hon forst kom hit i februari, hon hade vantat sig supervarmt och fick ga omkring i jeans och langarmat,hehe.

Na nu ska jag forsoka tanka ut vad jag ska hitta pa innan bussen gar. Buenos!

Nu lyckades jag, det var inte lite komplicerat ska jag saga er och det tar evigheter att ladda upp bilder sa det far bli bara nagra stycken. De gar att forstora om ni klickar pa dem. Vissa ar fran Panama City, vissa fran Bocas del Toro och nagra fran Cahuita, dar jag ar nu.

I skrivande stund ar det mulet har, har regnat hart hela natten men nu ar det uppehall. Annars har det varit mycket battre vader har an i Bocas del Toro. Vi kom hit i sondags, forst med bat till fastlandet sedan taxi till gransen till Costa Rica som var en bro (se bild) och sen en 2,5h bussresa till Cahuita. Inte sa farligt faktiskt. Man ar ju van att aka mordarbussen fran Umea till Stockholm pa tio timmar sa...
Cahuita ar en jattefin liten stad, ratt sa somnig for tillfallet eftersom det ar lagsasong. Det marks overallt, pa hostellet dar vi bor ar det typ vi och tre andra rum som ar upptagna och det hostellet ar ratt stort. Det som ar bra med lagsasong ar att det ar billigare i allmanhet, aven om jag ar lite sur over att det ar sa mycket dyrare har an i Panama. Costa Rica ar tydligen det dyraste landet i hela centralamerika. Nar vi gatt ut och atit har det i allmanhet med dryck till kostat minst 5000 colones vilket ar typ 10 USD=80-90 kr? Det ar ju typ som i Sverige!
Men det ska sagas att de har oerhort god mat har, har inte atit sa gott pa hela resan hittills. Farsk fisk varje dag, val tillagat, mysig atmosfar och trevlig service.
Cahuitafolket bestar mestadels av den svarta populationen i Costa Rica som med fordel alskar sin reggae.
Efter att ha hort "Best of Bob Marley" ungefar 3000xupphojt i evigheten pa alla restauranger/cafeer/utestallen/affarer etc etc bade har och i Bocas borjar man sa smaningom langta efter nagot som inte nodvandigtvis gar i baktakt. 
Vi har lart kanna en kille som ar servitor pa ett av vara alsklingsrestauranger sa igar drog jag, sofie och han och en brittisk kille som volontarjobbar har i Cahuita till en lokal bar. Det var bara vi+engelsmannen som var gringos, resten var lokalbefolkning. Dar kunde man fa dricka ol for 500 colones =1 dollar och kolla pa mexicanska sapor pa storbildstv. 
Jonathan, servitoren som vi lart kanna, larde oss att spela Domino ocksa. 
ALLA gor verkligen det har, man ser en massa rastafariman sitta i skuggan och bara slappa och spela Domino overallt.
Det var svarare an vad det sag ut och man var tvungen att ha koll pa vad alla la pa bordet hela tiden och rakna efter det vad de hade for brickor osv osv. Jag vann i alla fall en gang efter lite tips fran Jonathan.

Det vi hunnit gora ar egentligen en heldag pa stranden, dar jag smorde in mig med spf 30 men trots det brande mig ganska rejalt (se bildbevis, ta en closer look pa axlarna liksom..) men jag ar ju van, ar man redhead sa ar man. Det jag hoppas nu ar ju att det inte ska fjalla utan istallet overga i bruunt!=fat chance.

Sen har vi tagit det vaaaldigt lugnt, druckit bars och atit gott och igar var vi pa horseback riding. Helt fantastiskt, en av de haftigaste grejerna jag gjort i hela mitt liv. Vi red langs en strand som heter Playa Negra och in i "djungeln" dar sofie sag en svart slemmig stor (och antagligen giftig) orm pa marken. Som tur var la inte de somniga hastarna marke till denna, da hade det garanterat blivit liv i luckan. Sofie trodde forst ormen var en ihoprullad svart plastpase,hahaha!
Min hast var valdigt speciell, men trots mina ringa kunskaper i ridandets adla konst gick det riktigt bra. Vagade till och med galoppera, och galoppera - det kunde min hast. Det var egentligen meningen att hon skulçle ga sist hela tiden for att hon enligt uppgift "inte gillade att ha andra hastar bakom" sig och da borjade sparkas, men nar det var dags  for galopp sprang hon om typ ALLA. helt loco! jag holl i mig for glatta livet och mina solbrillor sag dagens sista ljus, men det var det VAL VART. vilken adrenalinkick! Fatta hur idylliskt det ar att galoppera pa en strand i solnedgangen, verkligen hollywoodstandard pa det ma jag saga.

Nasta plan vi har efter Cahuita ar att aka till den narbelagna staden Porto Vieho, som tydligen ska vara Costa Ricas "partycentral" vilket naturligtvis  inte ar vad vi ar ute efter ;-) Na men det ar lite storre och jag har hort ryktas om en man som spelar spansk gitarr pa en stalle vid havet dar varje fredag som jag kanner att jag bara maste se.

Sen var sofie och jag lite sugna pa att aka ut till en nationalpark i norra Costa rica som enligt uppgift ska vara den regnigaste av regnskogar,haha. Men dar har man chans att se mycket spannande natur, och havsskoldpaddor om man har tur.

Nu ar min tid pa internetcafet nastan slut, all tid gick at att lagga upp bilderna...suck.
Men hoppas ni alla har det bra dar hemma, jag lever i alla fall loppan och har lite ont i min rumpa efter gardagens hasttur, som jag skrev tidigare.
Puss och kram till er alla



                     

Hej kara lasare,
Det var knepigare an jag trodde att publicera manga bilder pa en gang sa har kommer ett (ganska daligt) smakprov.
Det har ar jag nar jag igar var pa hastritt pa playa negra och i regnskogen har i Cahuita, Costa Rica.
Efterat kande jag mig panyttfodd! Vi galopperade och allt, gick jattebra fast jag kanner mig lite mor i de bakre regionerna.
Aterkommer snart med mer bilder.

Nu ar det ett tag sen jag skrev sist. Har hunnit se lite mer av Panama City (bl.a. den kanda nattklubbsgatan Calle de Uruguay, suttit pa ett stort loft och tagit en drink och sett skyskraporna torna upp sin precis intill) och sedemera tagit mig till Bocas del Toro, namnet pa bade en provins, en stad och o-varld i norra Panama, en riktig turistmagnet i landet. Vi tog, efter lite om och men, i alla fall ett inrikesflyg mellan Panama city och Bocas som gick pa 80USD, lite pricy men med tanke pa att bussen tog 12h kande vi anda att det var vart pengarna, det ar ju ungefar som en resa fran Umea till Stockholm med flygbussen inraknad. Ok,lite mer kanske.

Vi anlande alltsa till Bocas del Toro-stadens lilla egna flygplats pa onsdagseftermiddagen (flygplanen lamdar jattenara sjalva staden sa varje dag vid fyra-tiden kan man fa sig en smarre chock nar man gar pa de fridfulla gatorna och plotsligt har ett enormt flygplan ungefar 15 meter ovanfor huvudet) pa on isla de Colon. Det ar mycket backpackers har och det satter sin pragel pa utbudet. Det ar valdigt avslappnat och inte speciellt dyrt, hotellet vi bor pa nu ar alltsa inget vandrarhem med sovsalar utan vi tre delar pa ett rum for 15 USD per person och natt. Det ar helt ok.
Sen kan man ju ha lite synpunkter pa att vattnet i dusch,handfat och toalett bara fungerar tva ganger om dagen, namligen mellan 8.30-9.30 pa morgonen och 19.30-20.30 pa kvallen och ibland inte ens da. Men jag tycker anda att det ar ett mysigt hotell, de har en egen veranda pa baksidan som vatter mot havet dar man kan ta sig ett dopp nar man vill och rummen ar anda frascha och stadas varje dag. Plus att man slipper bo i sovsalar som inte alltid ar sa kul.

Vad har vi gjort da sen vi kom hit lyder da nasta fraga, och tyvarr kan jag svara att det inte ar speciellt mycket. Det har regnat varje dag atminstone i tva timmar och darinnan och darefter har det varit mulet och extremt hog luftfuktighet. Vi har ju kommit precis i inledningen av regnperioden har i omradet och det har inte blivit mycket vamos a la playa for oss inte. Igar var det dock soligt nagra timmar och da passade jag och Jenny pa att ta en taxibat (det ar mest det som galler har) till en o ungefar tio minuter harifran och till en strand som vi hade hort skulle vara fin, Red Frog Beach. Sa vi solade lite och lekte med herrelosa hundar som var valdigt fortjusta i vara salta pinnar vi hade med oss och tog det allmant lugnt. Ganska snart kom dock molnen tillbaka och ett illavarslande stort regnmoln. Men det var himla fint pa Red Frog. Man var tvungen att promenera genom en regnskog for att ta sig dit och bara ljudet av alla faglar och den tata vegetationens egna ljud har en sa lugnande effekt pa en. Vi sag blommor som sag ut att vara gjorda av plast for de sag sa onaturligt fargglada och exotiska ut, myror som bar pa tunga grejer och bara i allmanhet otroligt tat och vacker skog.

Annars har det slunkit ner ratt manga Balboa, Atlas och Panama - de lokala olsorterna har nere. Men det ar skont att inte ha allt for mycket press pa sig, att bara kunna ta det lugnt och umgas med folk, se sig omkring lite.

Nasta hallplats ar en stad i Costa Rica som heter Cauitha, tror jag det stavas, som ocksa ligger vid karibiska kusten men en bit norrut och enligt kallor ska det vara battre vader och storre solchanser dar. Det ligger bara 2 timmar harifran sa det ar ju ingen jattechansning. Har dessutom hort mycket gott om det fran folk vi traffat har i Bocas.
Na nu ar jag trooott och ska ga och ta en liten powernap alt. ga och lagga mig tidigt, det har blivit manga sena kvallar pa senaste tiden och en hel del ohalsosamt leverne...hehe.

Hoppas allt ar fint med er dar hemma. Kanner mig lite verklighetsfranvand har borta, som att det som hander mig nu pagar i en helt annan tidsdimension, vilket det iofs gor pa satt och vis ocksa,och jag kan glomma bort lite vem jag ar och har i bagaget. Inget allvarligt alltsa, men det ar en positiv  och hisnande kansla. den som far mig att vilja fortsatta resa mer i framtiden.

Over and out, 

Hej Kära Vänner, Det är sjukt jobbigt att skriva de tre sista bokstäverna i alfabetet sa jag gör mig bara besväret pa de meningar man verkligen inte ser vad det star annars, eller helt enkelt bara första meningen.

Sa, da ar man framme i Panama City efter en lang och trakig flygresa, kunde som vanligt inte sova en blund och nar jag väl gick till kojs framme pa Zuly´s Hostel i PC hade jag varit vaken sammanlagt 25 timmar. Man kan gott saga att jag var lite mör.

De första dagarna har jag ägnat helt at att försöka ställa om dygnet samt att anpassa sig till VÄRMEN! Det ar helt sjukt varmt, det gar inte att förklara. Som tur är har vi AC pa rummet men sa fort man gar utanfor dörren ar det som att ga in i en bastu - allvarligt talat. Och eftersom det snart ar regnperiod har i omradet sa ar dessutom luftfuktigheten hög. En halvtimme efter att man duschat pa morgonen kanner man sig lika svettig och klibbig som innan duschen igen. Men i rummet är det som sagt rätt kyligt. Narmare bestamt sa kyligt att jag FRYSER pa natten och far kliva upp mitt i natten (vilket ar typ kl. 12.00 svensk tid) och stanga av AC:n.
Har läst om detta fenomen fran andra backpackers i varma länder, just att lokalbefolkningen tar i liiite för mycket nar de ska forsoka tillfredsstalla den overhettade. Langdistansbussarna har i omradet brukar krava atminstone ett par langkallingar,överdragsbyxor,mössa,jacka,raggsockor och handskar. Sen när man kliver ur ar det liksom 35 grader i skuggan. Mycket märkligt.

Idag ar det andra egentliga dagen for mig i Panama City. Det ar en cool stad, och for mig som aldrig varit pa den amerikanska kontinenten forut och sett alla dessa enorma skyskrapor sa ar ju aven det exotiskt, hur västerländskt det än ar. I Panama City (PC) ar det ju kombinationen av det splitter nya och dyra och det gamla, fattiga och nedgangna som ar sa schizofren och intressant.
igar var vi i "gamla stan" i PC, valdigt lugnt och skont, det var ju en söndag. Orkade inte mer an att strosa runt och titta pa allt, ata frukost pa ett cafe och ta en öl i solen. Pa kvallen satt vi i hostellets tradgard och drack mer öl med nagra kanadensare, mycket trevligt.

Kan dock bli valdigt less pa hela den har backpacker-häng-kulturen, redan liksom, nä men jag var redan trött pa den efter var interrail och man blir lite deppad när man inser att allt verkligen är sig likt - samma meningslösa meningsutbyten, tips om "bra ställen för backpackers" festande, läsande i diverse guideböcker.. kanns ibland lite hjärndött men det är klart jag förstar att det är svart att ställa sig utanför hela den har industrin om man vill resa pa ett visst sätt. Sen vet vi ju alla att jag har lite svar för när manga manniskor beter sig pa exakt samma sätt, har exakt samma preferenser etc. etc. Jag är en snobb, jag erkänner.

Idag har vi sett Panamakanalen och det var val trevligt, men kanske inte sa mycket att hurra över ända. Fick betala 5 dollar bara for att ga in i en byggnad dar man kunde se batarna aka forbi, och om man ville veta nagot om kanalens historia var man tvungen att betala ytterligare 3 dollar for att fa tillgang till museet.Vi besokte ocksa den helt galna Panama Kanal-giftshoppen dar de bl.a salde Kanal-muggar,kanal-coasters,kanal-tshirts,kanal-gummisnoddar,kanal-suddgummin,kanal-örhängen ETC ETC ETC. helt sjukt vilket geschäft,alltsa det var nästan lustigt, nej det VAR lustigt.

sen akte vi ut till ett stalle dar vi hört att det skulle vara ett shoppingcentrum,strax utanför stan liksom ut pa en halvö nästan, vi hade läst om det i Lonely Planet-guideboken, men det var helt öde, inga affärer kvar i utrymmena och till och med den lilla glaskoppen där en bankomat hade statt var tom - de hade kopplat ur den som brukade sta dar.
Vi promenerade hem langs en jattevacker strandpromenad i solnedgangen och sag hela PC from a distance s.a.s. och det behovde vi efter gardagens öl-fiesta.

Nasta stopp blir Bocas Del Toro, en paradisö-värld i norra Panama, tydligen ganska exploaterad men väldigt fin med regnskog, stränder och hela kalajset. I skrivande stund försóker Jenny övertyga mig om att vi ska flyga dit för 80 USD istallet for buss pa 12(?)h som kostar 25 USD. Jag är skeptisk.

Over and Out. Bilder kommer snart!

har börjat förebereda mig rejält mentalt nu. Sen jag skrev sist har jag pungat ut 4600kr för en resa från Caracas till Panama City samma dag som jag kommer, den 25:e. Det kommer inte bli något resande i Venezuela men trots den något tråkiga omständigheten och trots den rejält saftiga utgiften (vad är det för FEL på amerikanska flygbolag!?!) så känner jag mig ungefär 500kg lättare, äntligen kan man börja se fram emot resan på riktigt! Sofie och Jenny KOMMER att vara där och jag kommer att vara väl mött, det är jag säker på.

Åkte på en förkylning nu i torsdags och har varit sängliggande fredag och känner mig detta till trots rätt glad att jag blev sjuk nu och inte på plats i Panama eller ännu värre; på flygresan. Sjuk"ledigheten" från jobbet har också gett mig mer tid att tänka på packning och förberedning inför resan. Har börjat plocka fram grejer jag ska ha med mig redan, det ser rätt kaotiskt ut men jag tycker jag har ganska bra koll i alla fall. Har köpt ett par dösnygga träskosandaler idag som jag kan ha både "till vardags" och "till fest" (det märks att jag har tittat på Go Kvälls "Gör om mig" lite för mycket..) och diverse reseförpackningar av nödvändiga hygienprodukter (duschtvål,balsam,ansiktscreme etc etc) - kanske sparar nåt kilo i alla fall..?

Nu lyssnar jag på Brucean och känner mig rejält peppad.

LIFE ITSELF, RUSHING OVER ME. LIFE ITSELF, WIND IN THE BLACK ELMS. LIFE ITSELF, IN YOUR HEART AND IN YOUR EYES.

Jag tror låten handlar om hjärtesorg eller nåt liknande men jag väljer att tolka den enligt egna premisser. DET DU! Tolkningsföreträde! Det var inte igår va?
Jag har fått en jättefin "reseikon" av Zackes mamma att ha med mig på vägen. Även om jag inte är det minsta religiös gjorde den mig jätteglad och det kändes så fint att jag kunde titta på den och veta att det finns människor som tänker på mig och stöttar mig. Älskar er allihop, ni betyder allt!

Kära läsare,

Efter en hel del ångest under ett par dagar verkar det som om saker till syvende sist börjar klarna angående min resa. Det är DYRT att resa i centralamerika! Jag fattar inte varför, men så är det. Det som nu är bestämt är att jag så fort som möjligt kommer flyga från den gudsförgätna staden Caracas, antingen samma dag jag kommer, eller så övernattar jag en natt på nåt hotell nära flygplatsen, och sedan åker jag vidare till Panama där mina brudar möter mig. Det kändes som ett stort bakslag när jag insåg att jag inte skulle få se Venezuela, men med allt "hazzle" som det skulle inneburit inser jag att det inte är möjligt, i alla fall inte denna gång. Med tanke på att tre veckor i sammanhanget inte är en så lång tid så känns det på ett sätt roligare att ha två länder att beta av på den tiden, och inte som tidigare tre - varav ett är så enormt att det knappast skulle gå att omfatta på tre månader ens. så blir det, det är bara att face the facts.
Oavsett hur vi skulle gjort skulle jag behövt betala flygresan till Panama som går loss på 4200, att ta någon buss över någon gerillabevakad gräns är ju inte att räkna med direkt. adios Venezuela, en annan gång maybe.
Däremot känner jag mig ju jättepeppad på Panama nu. Jag har alltid velat se Panamakanalen, har sett bilder från de stora färgglada lastfartygen som oavbrutet ångar fram genom kanalen, det ser otroligt mäktigt ut. Tydligen finns det en hel del små paradisöar också därikring som man förhoppningsvis kan ta sig lättare till. Att det ligger närmare min hemresedestination San José gör att man dessutom kan känna sig lite lugnare.
Nu är min uppgift att ta kontakt med dem på Kilroy, rådfråga om hotell nära flygplatsen och hur man bäst och tryggast tar sig från en plats till en annan som ensam tjej.

Det är underligt hur snabbt man vänjer sig av med den trygghet som världen kan vagga en in i när man är på resande fot. Här hemma i lägenheten på Historiegränd ter sig världen så stor och hotande, och jag själv som ett litet oförmöget dammkorn som närsomhelst kan svepas iväg med vinden.
Jag minns när jag, Clara och Sofie reste i östeuropa, det är snart fyra år sedan. Jag minns hur jag promenerade längs gatorna i Bucarest och Sofia, hur jag kände att allt låg vid mina fötter, världen var mitt berömda ostron och jag var kapabel, förmögen som motsats till oförmögen. Jag kände att jag lätt skulle vilja och kunna resa själv någon gång framöver, att alla platser faktiskt är platser där människor bor och lever precis som här, att kriminalitet och hot finns överallt, bara att de yttrar sig på olika sätt.
Och Världen är full av snälla och hjälpsammma människor.
Sånt glömmer man lätt när man läser om all våldsamhet och alla möjliga problem som kan uppstå när man reser ensam.
På nåt sätt är det ju en så bra lärdom att ta sig fram för egen maskin, bara ha sina egna instinkter att gå efter, bara rätta sig efter sina egna val, och att själv ta konsekvenserna och lösa de eventuella problemen som kan uppstå. Det är sånt som skapar karaktär, mod. Och jag vill inte vara någon fegis. Alltså åker jag.
Och jag åker inte på "vinst eller förlust" som man säger ibland, utan jag räknar med vinst, därför att vinsten ligger i erfarenheten, varesig den är bra eller dålig just då. Man måste våga chansa ibland också.
Imorgon är det påskdagen och exakt tolv dagar kvar till jag åker. Allt börjar sakta men säkert närma sig nu, och jag ser till och med fram emot att börja packa väskan. Jag tänker börja nästa fredag.
Adios and wish me luck

vilket meck det ska vara att få ihop allt! Har haft kontakt nu med sofie, de är i belize just nu och tydligen har resan till kuba och de karibiska öarna dragit i väg något så infernaliskt. Till de flesta destinationer i syd- och centralamerika måste man mellanlanda i USA(sic!), en resa som fågelvägen(eller flygvägen om man så vill) tar ca 3h kan ha en restid på 23! Helt klart är att vi verkligen måste kolla upp smarta förbindelser, så att vi kan mötas upp när jag kommer på något vänster. Sofie och jenny har bokat flyg till Trinidad och Tobago en vecka innan jag kommer så det är frågan om jag ska hosta upp ur min skrala reskassa vad det kostar att ta sig dit. Samtidigt reser jag då åt fel håll i förhållande till min hemreseort, San josé i Costa Rica. Detta kommer att bli svårt...Ska sitta och intensivsurfa efter jobbet och se om det finns någon bra lösning på våra problem, alternativ ta en gir förbi Kilroy travels nere på stan och fråga om råd. Känns inget vidare att inte veta om girlsen ens kommer vara i landet/vart jag ska åka vidare med så här kort tid kvar innan den 25:e...

kära läsare, nu har jag tänkt ta tag i det här med språkinlärning. Som många av er vet ägnar jag mycken (eller borde ägna) tid åt att lära mig ett språk på universitetet, men nu ska jag alltså ta ett steg till, bli en autodidakt och prova "beginners spanish lessons", färskt nedladdade från piratebay (jag erkänner! jag erkänner!) Det jag minns från den lilla spanskan jag läste i trean på gymnasiet består typ i "me llamo kaisa" och "como te llamas?" och att dubbel L blir J och H är ljudlöst. Minns att "kropp" är "cuerpo" och "ögon" är "ojos" - kan vara användbart hos doktorn kanske? Eller om man får skräp i ögat på öppen gata och tar tag i första bästa venezuelare och predikar:

Hola! Como te llamas? Me llamo Kaisa! Los Problemas los ojos, por favor?"

jag misstänker att det kommer ta tid att sätta sig in i ett språk på drygt fyra veckor men man kan ju försöka i alla fall. Då har jag nåt att sysselsätta mig med på flygresan också.
Enda problemet så vitt jag ser det är att eftersom jag totalförsummat finskan på senare tid och antagligen kommer försumma den än mer om jag dessutom läser ett annat språk på det är att jag kommer få usla resultat på tentan, som jag tidigare nämnt, som är en dag efter det att jag landar i estocholmo. häpp!

Hóla! Idag och igår har jag spenderat med att sitta och söka lite smått planlöst över den vilda webben efter lite fördjupning om landet ifråga jag ska besöka. Insåg att jag lagt så mycket fokus på diverse praktiska förberedelser att jag helt glömt att jag faktiskt ska besöka ett jävligt häftigt land som ligger jättelångt bort. Har fått tips från lite backpacking-hemsidor om bra/usla hotell och hostels och även om saker man bör se när man är i venezuela. T.ex. Los Llanos - det stora stäpplandet i mitten av Venezuela - som jag hade tänkt skita i, verkar i nuläget som ett måste. För 1000-1500 kr kan man få en fyra-dagars sightseeing bland anacondor,kajmaner,myrslokar(!),tapirer och fladdermöss. Jag har alltid velat se en myrslok! De är tydligen helt enorma, jättelånga kroppar och så den där snabeln därtill (eller är det tungan?) - jäkligt häftiga djur.

Sneglade lite på en karta över Venezuela och såg staden Maracaibo som ligger vid den stora Maracaibosjön och gick såklart in och googlade på det. Fick då upp denna priceless youtube-video:




haha,de visar ju bara bilder på den där jävla BRON! humorn är att alla "informationsfilmer" man kan hitta om venezuela typ är likadana, otroligt cheesy och gjorda på något låg budget-powerpoint alternativ. Så himla fint! Såg även en härlig videoupptagning från en skönhetstävling "Miss Venezuela" från 1991. De är ju tydligen helt besatta av skönhetsdrottningar i det där landet. Kanske ska satsa på "miss Gringo 2009"?

En stad jag genomgående fått bra vibbar ifrån är i alla fall Puerto Colombia,men det fanns inte utmarkerat på någon karta så jag antar att det är ganska litet. Det ligger vid kusten och ska tydligen vara jättevackert och pittoreskt. Men man vill ju som sig bör inte hänga bara på någon paradisstrand (faktiskt INTE!) utan det vore kul att åka ut till något mer rustikt ställe (haha,uttrycket backpackers=imperialists in disguise kunde inte passat bättre här)där man får klappa på de söta venezuelianska (??) barnen och deras mödrar i folkdräkter. Nä nu ska jag sluta vara ironisk. I ärlighetens namn vet jag ju pinsamt lite om landet så jag måste verkligen plugga på lite så jag kan planera min tid väl. Det är ju trots allt ett väldigt mycket större land än man kan föreställa sig. Det är liksom att välja: vill du se östra,västra,mittersta,södra eller norra venezuela. Varje del tar en månad. Typ. Lovande att man kommer befinna sig där max en och en halv vecka. Äh, får göra det bästa av situationen helt enkelt. Och fortsätta googla...

så har man varit på infektionskliniken på sjukhuset och vaccinerat sig. Det blev en dyr historia må jag säga. Hepatit A behövde jag inte eftersom jag tagit två stycken för bara fem år sedan (gäller i 20 år tydligen) men Gula Febern var från 1997 så den fick jag hosta upp för. 510kr. Sen köpte jag, riskförebyggande till naturen som jag är, malariatabletter också, men inte för hela vistelsen, det tyckte inte läkaren jag behövde heller, utan bara för venezuela och om vi beger oss ut i landet och inte stannar vid kusten. tror det var 12 tabletter allt som allt.

Minns ni den här malariatabletten Lariam från afrikaresorna som gav alla typ LSD-trippar? Nä inte riktigt, men feberdrömmar i alla fall, flygande mardrömselefanter och sånt. Den tog jag INTE. Fattar inte varför de överhuvudtaget säljer dem?

idag har jag kirrat reseförsäkring för 860 spänn. Dock såg jag något smått oroväckande på hemsidan(alltså SORRY, den här bloggen får det att verka som om jag inte alls ser fram emot att åka och SÅ ÄR DET INTE!)nämligen att venezuela räknas som en "risk zone" pga det oroliga läget vid gränsen mot colombia och de tar 50% mer i försäkringskostnad. Dock när jag beställde den frågade de ju inte var jag skulle åka så what the hell tänkte jag. Nån sorts försäkring har jag ju nu i alla fall, det är en bra början. Den täcker det mesta, om jag skulle t.ex. förlora värdesaker eller bagage och om jag skulle bli sjuk och allt sånt.
dock inte, it saddens me to say it, som soffe trott,pengarna tillbaka på saker man "skulle ha gjort" men blev hindrad från för att man blev sjuk. Typ "jo men jag hade tänkt flyga och bo flott i Grenada i en vecka men TYVÄRR fick jag lilla flunsan. attans! hosta upp cashen,tack! och så några tusenlappar för sveda och värk"
INTE alltså.
Det här med försäkringar är för övrigt något av en risky business i sig, skulle jag vilja påstå.

Har som sagt varit på skatteverket idag också och fixat ett personbevis. Enligt Zacke så kan man lättare få ett nytt pass på svenska ambassaden om man har ett sånt + nåt annat ID, vilket jag har, OM jag mot förmodan skulle bli bestulen på passet (jag säger inte att det kommer hända, jag tänker bara riskförebyggande,riskförebyggande,riskförebyggande..)

Mina förberedelser sniglar sig sakta men säkert framåt, har fortfarande inte öppnat spanskaboken och det här med hemförsäkring,va..trodde inte det var så jäävla viktigt asså.. Jag har i alla fall skrivit en packningslista och får molande ågren över att jag glömt massa livsnödvändiga saker, så om du ser nåt som saknas - påtala gärna detta! Kan även tillägga att jag har en 60-liters ryggsäck så mina val av kläder är en nedrationalisering till minimum (eller i alla fall ett försök), fem linnen är fan LITE så kom nu inte och säg nåt annat snusförnuftigt!

Packningslistan är som följer:

ESSENTIELLT
Pass / ID-kort / Personbevis (skaffat idag och passet skulle fara och flyga)
Biljett + bagageförsäkringsbeviset
VISA-kort / Lite växlade pengar + ca 100 dollar
Liten plånbok / "Magväska" för att ha värdegrejer nära kroppen (skitbra, köpte den när jag var i kenya den andra gången. dock inte helt bekväm när man börjar svettas och har den som en härlig liten extra gördel runt magen)
Vaccinationspapper
Reseförsäkringspapper / Hemförsäkringspapper (kopior)
Min gamla mobiltelefon / Laddare
El-uttag som passar alla kontakter
Kamera / Kameraladdare / USB-kontakt

KLÄDER O ANNAT INTE LIKA ESSENTIELLT
2 par byxor (ett par jeans, ett par tunnare)
2 par kjolar
en klänning
en jacka
1 tjockare tröja
2 koftor
5 linnen
3 kortärmade tröjor
2 par leggings
5 par småstrumpor
10 par trosor / 2 BH:ar
ett par sandaler / ett par promenadskor (tyg)
en sjal eller ngt att ha på huvudet
bikini / badhandduk
liten handduk för ansikte och händer
solbrillor
necessär:
-tandborste / tandkräm
-linser /linsvätska / extra par linser
-ansiktstvätt / ansiktscreme (små flaskor)
-en liten hård tvål / schampoo
-smink (bara det nödvändigaste)
-solskyddsfakor
-kroppslotion (liten flaska)
-pincett / sax
-glasögon
-något par örhängen (sådana jag ej är rädd om)
-tamponger
reseapotek
-Ipren / Alvedon
-Myggmedel MyggA / Ev. malariatabletter?
-Dimor mot turistdiarré / Ev. ngt mot förstoppning (roliga grejer det där)
-skavsårsplåster
-Hydrocortisonsalva
-litet sårkit: plåster,kirurgtejp,alsolsprit,bomull
-åksjuketabletter?
Ipod / Ipod-reseladdare
Anteckningsblock / penna
En eller två böcker
finskaböcker (tyvärr..har tenta dagen efter jag kommer hem..)


jag tycker den är ganska omfattande, men insåg t.ex. nu att jag glömt skriva att ta med mig extra par linser.
Minns när jag var i Kenya och tappade en av mina linser och gick omkring med en lins i ögat typ i en vecka i väntan på att komma tillbaka till Nairobi där den i princip enda optikern i landet som sålde kontaktlinser fanns. Det gick visserligen ganska bra, men då hade jag inte ens glasögon med mig och det fick jag höra om från mina kära föräldrar ganska många gånger efter det. TA ALLTID MED EXTRA LINSER.

Annars känner jag mig faktiskt en smula lugnare nu, kan vara för att jag för ögonblicket valt att glömma bort att jag kommer landa ensam i Caracas den 26 april. Det är egentligen resans största osäkerhet och det är ju bra att det är det första som händer så jag får det ur världen. Rånas jag så är jag i alla fall i huvudstaden och förhoppningsvis nära ambassad och dylikt. Save me sweden from these vandals, går jag in och säger.

over and out